Snygg... Eller inte...
Jag upplever ofta att folk inte fattar hur viktigt det är att jag känner mig snygg när jag dansar. Eller, egentligen har jag inget behov av att vara snyggt klädd när jag dansar (utom på föreställningar såklart) utan mer snygg i håret, snyggt sminkad osv osv osv. Idag dansade jag osminkad och hela utstrålningen bara DOG! Jag kände mig så galet ful, även fast jag inte har något större problem med att gå osminkad annars. Jobbigt vare! Att fllörta publiken, som annars brukar vara mitt starkaste kort, gick liksom inte! Försökte "slå på strålkastarna" men kunde inte! 100 % frustrerande. Hela lektionen blev sämre av det här. Det var förmodligen första och sista gången jag dansar osminkad!!!
Läser igenom texten och granskar danskläderna jag fortfarande har på mig. Om jag nu blir så mycket bättre med smink, kanske jag skulle bli skitbra om jag hade snygga danskläder? Måste köpa fina träningskläder nästa gång det är shoppingtime!
Nämen neeeeeeej!
GAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!
Nu är jag arg på mig själv. Thereses lektioner bara vill inte tycka om mig! Jag tycker jättemycket om Therese, jag älskar koreografin, hyfsat bra musik... Ändå funkar det inte! Eller rättare sagt, det känns som att det funkar men tydligen gör det inte det... Jag får PSYKBRYT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag märker liksom inte när jag gör fel, det känns skitbra tills Therese talar om vad jag ska räta till och det är ju liksom ganska mycket... Det blir bara fel. Vad tycker ni att jag ska göra?
Jaja, nu har jag fått prata av mig, dags att gå vidare. Har faktiskt gått igenom alla kombinationer nu så nästa gång går det förhoppningsvis lite bättre. :)
Casting!!!
Idag har jag testat något nytt.
Fick ett infall och anmälde mig till en casting för att dubba en tv-serie. Mest för erfarenheten. Vet inte riktigt hur det ska hjälpa mig att bli musikalartist men vafan, jag kan ju alltid bli den nya Myrra Malmberg. Nästa gång ni ser en Disneyfilm på svenska, så lovar jag att hon gör prinsessan/flickvännen/snobben/snygga tjejen. Och hon har liksom vart på West End. Iaf...
Kom till placet där det var och blev bländad av den fantastiska lokalen, vitt ljus, blomsterarangemang, konst, trevliga människor... Jag kan säga att mina nerver direkt blev lungnare när jag kom in dit.
Fick läsa igenom manuset medans vi väntade på att få komma in i studion. Kom in, fick se den del av serien jag skulle dubba och gå in och ställa mig bakom ett sånt där glas i ett eget litet rum (sånt man brukar se på tv, you know) och babbla. Det var så otroligt kul! Fick lite kritik och mycket beröm. Roligast var att se till att känslan blev bra, att bli regisserad. Och sen när jag fick se resultatet... Åh, det var så proffsigt gjort. På typ fem minuter! Samtidigt lite skumt att se min röst på någon annan men ändå.
Oavsett hur det går var det askul! Och det är absolut något jag vill testa igen.
In med rumpan, ut med knäna, sträckta fötter, upp med hakan, ner i go...
Ibland blir jag riktigt arg på mig själv. I julas var det så.
Jag insåg liksom att jag hade jobbat på halvfart hela j*vla terminen. Iallafall på jazzlektionerna där jag fått höra samma rop om teknik hela tiden. Jag har verkligen försökt att gilla teknik. Så mycket att jag glömt att rätta till felen, tydligen. Den här terminen ska bli såååå mycket bättre. Den är såååå mycket bättre! Jag började jobba med mina knän på allvar förra veckan och igår hörde jag inte mitt namn i samma mening som knän en enda gång. Inte en enda!!!! På en vecka!!!! (Sen att det forfarande gör ont i dem är en annan sak.) Varför fattade jag inte det här förra terminen??????????
Jag har faktiskt bättre förutsättningar den här terminen också. Svårare grupp = Snabbare frammåt och det är då jag jobbar som bäst.
Det kommer bli ett grymt år. Jag kommer utvecklas x 50000. (Och rätta till alla teknikfel.)
JAG ÄGER!
