Jag, talangtävling??
Borde jag söka till någon talangtävling?? För jag får annonser till det hela tiden på stagepool om det och typ aslånga listor på folk som gått vidare som det har gått bra för. Och det är så totalt inte jag, men så står det typ att HELEN SJÖHOLM varit med och att någon nu är med i Camp Rock. Camp Rock suger bajs men det känns ändå som att vägen därifrån till typ broadway inte är överdrivet lång. Jag vill ju bara bli musikalartist. Det är allt jag vill, kan inte någon göra mig en tjänst?? Bara... Snälla?
Deprimerad söndag...
Kommer jag bli musikalartist eller är det helt jäkla omöjligt? Tränar jag tillräckligt hårt? Har jag tillräcklig talang? Satsar jag tillräckligt?
Jag vet att jag vill och jag vet att jag är beredd att träna hårt och mycket. Men jag vet även att jag inte vill satsa allt och sen faila. Men är det garanterat att man blir musikalartist om man tränar tillräckligt hårt eller krävs det något mer - och har jag i så fall detta något? Ska man vara BRA på sitt sätt och bara mäta sig med sig själv eller BÄTTRE än alla andra? Eller ska man kanske hålla alla dörrar öppna, just ifall man failar? Ska jag ha någon reservplan? Eller är det att ge upp på förhand?
Jag hatar dagar då jag inte vet och jag älskar dagar då jag vet. Idasg vet jag inte. Kollar på skräpfilm och äter sorbet. Deppar. Vill ha ett liv. Ska ha mer dans på shemat nästa år. Och kanske sånglektioner. Då hoppas jag att jag jag får någonslags garanti. Typ någon skriver ett intyg på att om tio år anställer vi dig och du får världens bästa karriär och blir automatiskt lycklig.
Jag vet att jag vill och jag vet att jag är beredd att träna hårt och mycket. Men jag vet även att jag inte vill satsa allt och sen faila. Men är det garanterat att man blir musikalartist om man tränar tillräckligt hårt eller krävs det något mer - och har jag i så fall detta något? Ska man vara BRA på sitt sätt och bara mäta sig med sig själv eller BÄTTRE än alla andra? Eller ska man kanske hålla alla dörrar öppna, just ifall man failar? Ska jag ha någon reservplan? Eller är det att ge upp på förhand?
Jag hatar dagar då jag inte vet och jag älskar dagar då jag vet. Idasg vet jag inte. Kollar på skräpfilm och äter sorbet. Deppar. Vill ha ett liv. Ska ha mer dans på shemat nästa år. Och kanske sånglektioner. Då hoppas jag att jag jag får någonslags garanti. Typ någon skriver ett intyg på att om tio år anställer vi dig och du får världens bästa karriär och blir automatiskt lycklig.
In med rumpan, ut med knäna, sträckta fötter, upp med hakan, ner i go...
Ibland blir jag riktigt arg på mig själv. I julas var det så.
Jag insåg liksom att jag hade jobbat på halvfart hela j*vla terminen. Iallafall på jazzlektionerna där jag fått höra samma rop om teknik hela tiden. Jag har verkligen försökt att gilla teknik. Så mycket att jag glömt att rätta till felen, tydligen. Den här terminen ska bli såååå mycket bättre. Den är såååå mycket bättre! Jag började jobba med mina knän på allvar förra veckan och igår hörde jag inte mitt namn i samma mening som knän en enda gång. Inte en enda!!!! På en vecka!!!! (Sen att det forfarande gör ont i dem är en annan sak.) Varför fattade jag inte det här förra terminen??????????
Jag har faktiskt bättre förutsättningar den här terminen också. Svårare grupp = Snabbare frammåt och det är då jag jobbar som bäst.
Det kommer bli ett grymt år. Jag kommer utvecklas x 50000. (Och rätta till alla teknikfel.)
JAG ÄGER!
