Plocka upp minnen och stoppa i fickan.
Jag tänker ofta på foto. Att fotografera. Alla gillar att fotografera. GIllar man inte att fotografera så gillar man att bli fotograferad. Eller att titta på fotografier.
På senaste tiden har jag nästan känt mig lite pressad att fota. Eller filma. Typ spara mina minnen, så att någon annan kan ta del av mitt liv. Eller något. Missförstå mig rätt, det är bajskul att fota, med vår stora kamera så det blir automatiskt snyggt. Men den är päronens... Och filma är också kul men så svårt, För man vet ju liksom inta vart man ska börja, vad man ska filma. Det är liksom inte bara att börja, även fast det egentligen är det. Min fråga är:
Måste man dokumentera sitt liv?
Jag tror att jag tycker det...
Men HUR?
Om du vet så får du gärna skriva en kommentar.
Alla hjärtans dag (aka ADHD-dagen) spenderades på begravning. Kanske inte sådär jättekul, men lite fint symboliskt sådär.
Min blogg har blivit en poetisk blogg. Men det är bara för att jag bara läser poetiska bloggar. Och dans/sång/musikalbloggar. En sån har jag ju också iofs.
Kommentarer
Trackback
