Ester.

Igår var en bra dag. Lät som att jag var ledsen men det var ju bara lite. Jag är knäpp.

Jag och Fäja gick en mil för att få i oss en matbit. Sjukt värt.

Ganska många matbitar om jag ska vara ärlig. I Ulriksdal närmare bestämt.

Jag blev glad och mätt. Vi pratade om allt från sommar till sport till kungligheter och vädret. För att vi är bäst.

En bild främst till för att ni ska få se oss tillsammans. Tagen världens bästa dag ever!

Puss, nu åker jag ut på landet. Men ni är ju vana vid att vara utan mig i långa perioder, så ni överlever nog.

Grejen med sommarlov är att man inte riktigt orkar låtsas vara cool och poetisk. Jag kör bara.

Jag tyckte hur som helst att det var jätteroligt att pyssla med ord, roligare än att rita vilket jag nog var ganska ensam om på dagis. Lärde mig läsa när jag var tre och när fröknarna inte orkade satt jag och läste högt för de andra barnen. Vi hade två lådor i pappas arbetsrum. En som det stod "Ester" på som innehöll mina teckningar ochen annan som det stod "lottas papper" på som innehöll lottas (min mammas) papper. Jag tyckte det var hemskt orättvist att jag bara fick ett ord när mamma fick två och skrev "saker" så att det nu stod "esters saker" på min kartong. Och vipps kunde jag skriva också.

Jag skrev en dikt som vi fortfarande har kvar som handlar om att solen slocknar och att den har "lysit" så bra så länge, miljöpropaganda? Gjorde även en tidning, "Solentidningen" (solen = min dagisavdelning) som innehöll riktiga nyheter. På första sidan stod det "Hej got folk, dethär är vår första tidning". På vädersidan stod det "idag har det regnat". Gjorde teatrar om prinsessor som blev kära, skrev och ritade affischer och bjöd alla på föreställningar i kuddrummet. Lurade de tuffa killarna att det fanns med hajar i pjäsen så att de skulle komma och titta och hade dåligt samvete för det i tusen år efteråt. Och självklart spelade jag huvudrollen själv, för hur skulle det annars bli som jag ville ha det?

I sexårs fick man skriva på riktigt med en lärare en gång i veckan. Göra bokstäver i långa rader i små böcker. Det var väldigt lätt och ganska tråkigt, jag ville ju göra något av alla de där bokstäverna. Men jag fortsatte lydigt till hela alfabetet var klart. AaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvWwXxYyZzÅåÄäÖö. Redan första veckan fick jag ett klistermärke i min bok för att jag var så duktig. Jag tänkte att man hade glömt att ge mig mitt betyg och motiverad av klistermärket skrev jag "MVG" med min finaste handstil. Veckan därpå sa min lärare till mig att bara lärare fick sätta betyg och att man fick betyg först när man blev stor. Tråkigt tyckte jag.

Hur som helst har jag fortsatt skriva typ jämt. Men det slutade snart klassas som ett av mina intressen (även fast det alltid var det), andra saker kom emellan, som att dansa t.ex.
Men nu är jag femton år och i fredags skrev jag för första gången något som jag är 100 % nöjd med, från första ordet till det sista. Och det slutar inte där, jag har äntligen fått det där mvg:t i svenska som jag så gärna velat ha sen jag var sex år gammal. Och jag tänker aldrig sluta skriva.

Jag har inte blivit misshandlad men ser ut såhär ändå. Ni får gissa vad som har hänt.

Nnnn...

mmmm...

Ehm.

Jag vet inte.

Jaa.

Jag har stickat klart en halsduk som är gul. Det är väldigt länge sen jag började på den, för väldigt många år sen...

Ja.

Den är väldigt ojämn också.

Så.

Jag stickade på den när jag var sjuk.

Det är det som är meningen.

Tihi.

Hehhh...

Det är så tyst nu.

Ni får också prata lite.

kluck

Va?? Vaddå kluck?

Men det var ju Anna.

Ja. Hur då?

Hehe.

Min mage kurrar.

Hahaha.

Jag tänker inte säga något mer nu.

Posh24!

Hehe.

25.

Hh..

H.

Eh. Va??

Mmgeulmugug...

Han är svettig det sprutar och så...

Vaddå mumelgugug?

Hehe.

Är du klar snart?

Hur länge ska du hålla på?

hehehe.

Du har redan lyckats.

Väntavänta, gå tillbaka.

Woo vad kul!

En planta är jordig och grön.

Och en växt rör sig upp mot solen hela tiden.

Så en jordig och grön sak som rör sig mot solen?

Typ så, ja.

Jag hade en amaryllis i vintras.

Den var polkagrisrandig och skitfin och den enda plantväxt jag någonsin hållit vid liv. Jag som till och med dödat en kaktus en gång. Det var en sorglig stund.

Men plantväxter kan göra väldigt mycket åt ett hem. Därför har jag kvar amaryllisen efter att den dött. Men jag ska köpa något nytt att sätta i krukan och något att sätta i min nyinhandlade fiskskål.

Gabbi kanske har något tips. Ja.

Jag frågar.

Hon ligger bredvid mig.

Puss vi hörs.

Jag har börjat skriva på kvällen i sängen. Skriva för att då rensar jag tankarna och kan somna direkt sen. Mycket bättre än att läsa eftersom det får tankar att ploppa in i skallen istället för ut ur den och då ligger man och filosoferar hela natten. I brist på annat, och självklart för att det är så infernaliskt fint, skriver jag sagor. Ni ska få en början. Det finns en fortsättning men jag tycker det är finare såhär för nu kan ni fundera ut resten själva. Om ni känner er riktigt kreativa kan ni skriva er fortsättning i kommentarsfälltet. Eller så kan ni läsa, rycka på axlarna och gå vidare till nästa blogg, jag bryr mig inte så jättemycket. Puss!

Jag vet direkt att han är en superhjälte för han har en såndära bokstav på bröstet. Det är ett mintgrönt "V" och dräkten i övrigt är lite pösig i beige bomull. Men han har självironi och skrattar när jag ger dräkten en frågande blick. Och jag vet direkt att jag tycker om honom. Hans superkrafter utsöndrar positiv energi och ger mig sockerdricka i hjärtat. Dessutom ser han ut som någon jag skulle kunna drömma om dag som natt. Håret är mörkt och perfekt morgonruffsigt, käken är markerad, näsan täckt av fräknar och ögonen isande blå. Och jag vet direkt att han har kommit för att hämta mig. Han går fram till mig och kramar om mig.

-Ska vi sticka? frågar han och avslöjar en djup basröst.

- Ja det ska vi. svarar jag Men hur? Kan du köra bil?

-Nej, vi flyger.

-Kan du flyga?

-Nej, men jag har en bevingad enhörning med sidovagn. Hon står parkerad i trädgården.

Vi går ut och det är så varmt att vi kan gå barfota.

OBS: Nu kommer slutet avslöjas! Sluta läs om du vill fundera ut det själv. Dock är det inte i den långa fina sago-versionen utan kortfattat. Kunde inte låta bli att skriva det eftersom jag vill att mitt slut ska vara det officiella.

Man måste lyssna på alla. Annars blir jag ledsen. Ameh, intron iallafall?

Självklart finns det många andra som också är världens finaste, sötaste, coolaste, pricksäkraste och galnaste kärlekslåtar, men jag fick inte med alla, så jag tog de som fanns på min Spotte-playlist. Och ja, det var så illa tvunget att vara psykat många låtar för att kärlek kan vara så himla många saker. Och därför så infernaliskt svårt att definiera.

Ordboken säger:

"Mycket stark positiv känsla (för ngn) som kännetäcknas av ömhet och ibland sexuell åtrå samt ofta av andlig gemenskap etc; kärleksbrev; kärlekslycka; kärlekslös; kärleksroman; föräldrakärlek; syskonkärlek; hans kärlek till henne var inte besvarad; förklara ngn sin kärlek; en uppblossande kärlek; hennes kärlek till barnen var starkare än hennes känslor för mannen. Ofta om denna typ av känsla i allmänhet såsom drivkraft, livsupplevelse m.m..................."

Och där har Ester slutat läsa. För hon har somnat.

Den personen som definierat kärlek bäst av alla i hela världen är min pappa. Han sa att kärlek är som att ha sockerdricka i hjärtat. Det är det finaste någon någonsin har sagt tror jag.

Och det är fint att det finns en dag för att fira kärleken. Men jag tänker inte göra något ovanligt för jag firar kärleken varje dag, det är väl så det ska vara egentligen? Kärleken ska finnas i allt vi gör. Det gör den också om du tittar riktigt noga, kanske hjälper det om du kisar lite?

Kärlek!

min bästa vän kan ljuga himla bra. om att apelsiner är djur som lever i amazonas. de rullar fram och suger upp näring ur jorden med porerna.

mest av allt i hela världen (förutom en resa) önskar jag mig en pärltäckt rasselrasselklänning och en trattgramofon med ergad koppar.

jag har kommit in i en musikperiod då jag lyssnar på jättefina mjuka klassiska stycken. men egentligen blir jag gladast av dansk 70-tals disco. jag vill ju bara vara glad. alltid.

det är så in i himelens gott med skolans knäckebröd knäckebröd.

det stod knäckebröd två gånger.

jag har mina ögon på en fin person. skulle inte kalla mig kär för att jag inte är det och det är ju så himla ointressant om jag är det. tror ju att jag är det hela tiden, så rimligtvis borde det väl inte vara så den här gången heller? och samtidigt som jag vill skrika ut det över hela jordklotet 100 gånger och tillbaka igen så är jag kär i känslan av att inte ha gjort det än. och jag hatar känslan när man har gjort det. nu vet två (tre?) personer på den här planeten det. den ena av dem är jag. men det finns en annan som kan få veta med lite tjat och valpögon. han.

jag hatar att blanda stora och små bokstäver så nu struntar jag i det.

jag har det egentligen väldigt väldigt fint. varmt.

BADKARET!

Och så har jag kommit in i en bra hår-period. Bra, galen färg:

Och typ helt galet volymiöst!

Lite skillnad från när frisören fick för sig att platta kalufsen:

Hur hon lyckades är en gåta.

Hejhejhejdå!

Jag heter malin och ska gajda er genom denna underbara värld av ester. För det är nämligen så, att här bor en ester. fast just nu är hon är rätt försvunnen, och SÄÄÄMST på att uppdatera (så då gör jag det åt henne). Om du skulle se henne ska jag ge dig en liten beskrivning av denna unga fröken: