Ester.

Jag har börjat skriva på kvällen i sängen. Skriva för att då rensar jag tankarna och kan somna direkt sen. Mycket bättre än att läsa eftersom det får tankar att ploppa in i skallen istället för ut ur den och då ligger man och filosoferar hela natten. I brist på annat, och självklart för att det är så infernaliskt fint, skriver jag sagor. Ni ska få en början. Det finns en fortsättning men jag tycker det är finare såhär för nu kan ni fundera ut resten själva. Om ni känner er riktigt kreativa kan ni skriva er fortsättning i kommentarsfälltet. Eller så kan ni läsa, rycka på axlarna och gå vidare till nästa blogg, jag bryr mig inte så jättemycket. Puss!

Jag vet direkt att han är en superhjälte för han har en såndära bokstav på bröstet. Det är ett mintgrönt "V" och dräkten i övrigt är lite pösig i beige bomull. Men han har självironi och skrattar när jag ger dräkten en frågande blick. Och jag vet direkt att jag tycker om honom. Hans superkrafter utsöndrar positiv energi och ger mig sockerdricka i hjärtat. Dessutom ser han ut som någon jag skulle kunna drömma om dag som natt. Håret är mörkt och perfekt morgonruffsigt, käken är markerad, näsan täckt av fräknar och ögonen isande blå. Och jag vet direkt att han har kommit för att hämta mig. Han går fram till mig och kramar om mig.

-Ska vi sticka? frågar han och avslöjar en djup basröst.

- Ja det ska vi. svarar jag Men hur? Kan du köra bil?

-Nej, vi flyger.

-Kan du flyga?

-Nej, men jag har en bevingad enhörning med sidovagn. Hon står parkerad i trädgården.

Vi går ut och det är så varmt att vi kan gå barfota.

OBS: Nu kommer slutet avslöjas! Sluta läs om du vill fundera ut det själv. Dock är det inte i den långa fina sago-versionen utan kortfattat. Kunde inte låta bli att skriva det eftersom jag vill att mitt slut ska vara det officiella.