kompisar

Jag vet att det skulle vara en bok men en bok kanske kan börja med ett blogginlägg?

Fantastisk fin flicka, när du hälsar så liksom tittar hon dig i ögonen och verkar uppriktigt intresserad av ditt namn, din ålder och dina skor. Och hon kommer ihåg ditt namn och alla andras namn för hon är genomgod. Har något till övers för alla. Inte som oss med all möjlig skit i tankarna som har glömt en människa så fort de försvinner utom synhåll, eller innan dess. Vad fint om alla tänkte lika mycket på människor som hon.
Du kommer ihåg hennes namn också. Amanda (initialer AFS, 14 år gammal, högklackat) . Det är ett vanligt namn men hon förkroppsligar det liksom så bra så även fast du känner minst tre Amandor till är det hon som är Amanda. Hon är lång och utstrålar "smart och mogen och vet hur man har kul" med hela kroppen. Och det stämmer väldigt, väldigt bra.
Ni växlar några ord och blir kanske tysta ett tag. Sen säger hon hur mycket hon tyckte om Runaway Bride. Eller Da Vinci Koden. Eller pelargonior. Eller Frida Kahlo. För grejen med Amanda är att hon tycker om nästan allting. Ser det fina i allt. Vad fint om alla tyckte om allt lika mycket som hon.
Erat första besök blir kanske lite pinsamt tyst, men du vill ändå träffa henne igen. När du tar dig i kragen och ringer låter hon uppriktigt glad och ni kan inte träffas idag, men kanske imorgon, övermorgon, nästa helg? För ni bor lite för lång ifrån varandra.
Men ni ses och det blir fint och ni ses igen och igen.
Det var lite länge sen ni träffades nu men ni håller kontakten. Och nu väntar du på att hon ska smsa dig.

crushing

Ojojojwoooow.

Idag var jag i en liten by som heter Övermorjärv. Är man lite finare, lite bättre uttalar man det på fin norrländska. Jag kan inte prata norrländska men jag snappar upp dialekter snabbt så jag tänker mig att det här inlägget skulle läsas högt på norrländska.
I Övermorjärv bor eller har bott massa människor som jag är släkt med på lite alla möjliga sätt. Även den första Estern. Ja alltså, inte ordagrant den första Estern, men den första i släkten, den alla tänker på liksom. Tydligen var hon asbra på allamöjliga sätt. Tackochbock för det dårå.

Flickorna vet att jag har en allmän liten crush på norrländska. Skulle väl tro att det kommer här uppifrån dårå. Har nu kommit fram till att det nog inte är så sexigt som jag länge trott, men jag är nästan säker på att det är för att ingen är snygg här. Men om någon vore det.... "Hej jag går ofta hit, visste du att jag har väldigt vackra ögon?" Min första lilla förälskelse pratade typ vanligt tråkigt, men ibland skymtade det fram lite norrländska i hans tal utan att han tänkte på det. Det gör det fortfarande föresten, och jag blir (nästan) kär i honom igen varje gång jag hör det. Men det är så rysligt charmigt, så vi säger inget om det till honom. It will be our little secret..............!

Imorgon hoppas jag att jag kanske får rida på en älg. Men annars vill jag mest komma hem till mitt hus och mina flickor. Det går dock inte för en är i dalarna, två i Frankrike, en på Gotland, en hemma men för långt bort, en på hemlig destination och massa ute och flänger utan att jag vet vart. Sorgligt men sant. Jag är ensam i hela världen. Så istället somnar jag sött på mitt ascoola egna hotellrum som är vittvittvitt och prinsessigt och låtsas att jag är lika fin. Och att jag mår lika bra som jag borde men inte gör. Och drömmer om en prins med bruna ögon och stora händer på en vit springare. Godnatt!

SÅ FETT!!!

Det här skulle jag vart med på om jag inte suttit på ett tåg hela dagen.

Tillbaka till framtiden.

Jag är hemma.
Har spenderat några dagar på västkusten med 1 fröken supersnygg, piffig på morgonen och 2 fröken nyttig, duktig hurtbulle, och det har varit underbart!
Jag har dock drabbats av ett sug efter att springa, det är bara för att i hurtbullens familj tränar alla som grisar. Sexåringen kör armhävningar och hurtbullen ligger tvåa i tennis i stockholm (i sin ålder).
Mitt hår har blivit halvlångt och mörkbrunt (?? mitt naturliga hår är väl inte så mörkt) upptill och blont nertill. Så idag ska min snygga kompis och personliga hårfrisörska shoppa hårfärre, rött som vanligt! När det är färgat blir det klippning, vill inte att någon dum frisör ska påpeka utväxten. Men sen blir det till att spara ut. Efter den här bilden vill jag ha samma hår som för ett år sen, fast rött såklart:

Ack dessa eviga hårbekymmer. Jag kan bara inte hålla mig till en frisyr. Men vet ni vad???


JAG LEVER!

Farewell!

Nu dras det nedåt i vårat avlånga land för att spendera några dagar där det finns vatten. Skriv några tårdrypande sms så länge, men se till att ha det nya nummret!

xoxo

RSS 2.0