Ester.

Idag var jag i en liten by som heter Övermorjärv. Är man lite finare, lite bättre uttalar man det på fin norrländska. Jag kan inte prata norrländska men jag snappar upp dialekter snabbt så jag tänker mig att det här inlägget skulle läsas högt på norrländska.

I Övermorjärv bor eller har bott massa människor som jag är släkt med på lite alla möjliga sätt. Även den första Estern. Ja alltså, inte ordagrant den första Estern, men den första i släkten, den alla tänker på liksom. Tydligen var hon asbra på allamöjliga sätt. Tackochbock för det dårå.

Flickorna vet att jag har en allmän liten crush på norrländska. Skulle väl tro att det kommer här uppifrån dårå. Har nu kommit fram till att det nog inte är så sexigt som jag länge trott, men jag är nästan säker på att det är för att ingen är snygg här. Men om någon vore det.... "Hej jag går ofta hit, visste du att jag har väldigt vackra ögon?" Min första lilla förälskelse pratade typ vanligt tråkigt, men ibland skymtade det fram lite norrländska i hans tal utan att han tänkte på det. Det gör det fortfarande föresten, och jag blir (nästan) kär i honom igen varje gång jag hör det. Men det är så rysligt charmigt, så vi säger inget om det till honom. It will be our little secret..............!

Imorgon hoppas jag att jag kanske får rida på en älg. Men annars vill jag mest komma hem till mitt hus och mina flickor. Det går dock inte för en är i dalarna, två i Frankrike, en på Gotland, en hemma men för långt bort, en på hemlig destination och massa ute och flänger utan att jag vet vart. Sorgligt men sant. Jag är ensam i hela världen. Så istället somnar jag sött på mitt ascoola egna hotellrum som är vittvittvitt och prinsessigt och låtsas att jag är lika fin. Och att jag mår lika bra som jag borde men inte gör. Och drömmer om en prins med bruna ögon och stora händer på en vit springare. Godnatt!