Ester.

Jag tyckte hur som helst att det var jätteroligt att pyssla med ord, roligare än att rita vilket jag nog var ganska ensam om på dagis. Lärde mig läsa när jag var tre och när fröknarna inte orkade satt jag och läste högt för de andra barnen. Vi hade två lådor i pappas arbetsrum. En som det stod "Ester" på som innehöll mina teckningar ochen annan som det stod "lottas papper" på som innehöll lottas (min mammas) papper. Jag tyckte det var hemskt orättvist att jag bara fick ett ord när mamma fick två och skrev "saker" så att det nu stod "esters saker" på min kartong. Och vipps kunde jag skriva också.

Jag skrev en dikt som vi fortfarande har kvar som handlar om att solen slocknar och att den har "lysit" så bra så länge, miljöpropaganda? Gjorde även en tidning, "Solentidningen" (solen = min dagisavdelning) som innehöll riktiga nyheter. På första sidan stod det "Hej got folk, dethär är vår första tidning". På vädersidan stod det "idag har det regnat". Gjorde teatrar om prinsessor som blev kära, skrev och ritade affischer och bjöd alla på föreställningar i kuddrummet. Lurade de tuffa killarna att det fanns med hajar i pjäsen så att de skulle komma och titta och hade dåligt samvete för det i tusen år efteråt. Och självklart spelade jag huvudrollen själv, för hur skulle det annars bli som jag ville ha det?

I sexårs fick man skriva på riktigt med en lärare en gång i veckan. Göra bokstäver i långa rader i små böcker. Det var väldigt lätt och ganska tråkigt, jag ville ju göra något av alla de där bokstäverna. Men jag fortsatte lydigt till hela alfabetet var klart. AaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvWwXxYyZzÅåÄäÖö. Redan första veckan fick jag ett klistermärke i min bok för att jag var så duktig. Jag tänkte att man hade glömt att ge mig mitt betyg och motiverad av klistermärket skrev jag "MVG" med min finaste handstil. Veckan därpå sa min lärare till mig att bara lärare fick sätta betyg och att man fick betyg först när man blev stor. Tråkigt tyckte jag.

Hur som helst har jag fortsatt skriva typ jämt. Men det slutade snart klassas som ett av mina intressen (även fast det alltid var det), andra saker kom emellan, som att dansa t.ex.
Men nu är jag femton år och i fredags skrev jag för första gången något som jag är 100 % nöjd med, från första ordet till det sista. Och det slutar inte där, jag har äntligen fått det där mvg:t i svenska som jag så gärna velat ha sen jag var sex år gammal. Och jag tänker aldrig sluta skriva.