Ester.

min bästa vän kan ljuga himla bra. om att apelsiner är djur som lever i amazonas. de rullar fram och suger upp näring ur jorden med porerna.

mest av allt i hela världen (förutom en resa) önskar jag mig en pärltäckt rasselrasselklänning och en trattgramofon med ergad koppar.

jag har kommit in i en musikperiod då jag lyssnar på jättefina mjuka klassiska stycken. men egentligen blir jag gladast av dansk 70-tals disco. jag vill ju bara vara glad. alltid.

det är så in i himelens gott med skolans knäckebröd knäckebröd.

det stod knäckebröd två gånger.

jag har mina ögon på en fin person. skulle inte kalla mig kär för att jag inte är det och det är ju så himla ointressant om jag är det. tror ju att jag är det hela tiden, så rimligtvis borde det väl inte vara så den här gången heller? och samtidigt som jag vill skrika ut det över hela jordklotet 100 gånger och tillbaka igen så är jag kär i känslan av att inte ha gjort det än. och jag hatar känslan när man har gjort det. nu vet två (tre?) personer på den här planeten det. den ena av dem är jag. men det finns en annan som kan få veta med lite tjat och valpögon. han.

jag hatar att blanda stora och små bokstäver så nu struntar jag i det.

jag har det egentligen väldigt väldigt fint. varmt.