Ester.

Jag trodde att det skulle vara lite halvt ångestladdat. Eftersom jag (och förmodligen inte hon?) vet varför det rann ut i sanden.

Men saken är den att det är jättefint. No hard feelings liksom. Hon är fin och jag är fin. Och vi har ju känt varandra sen vi började skolan. Sådant försvinner inte ur bilden så lätt.

Det är få saker som är finare än att hitta tillbaka till, eller bara prata med, någon man tappat kontakten med. En vän eller ett ex. Det är ärligt, och det visar att även om saker förändrats, så förblir de flesta människor detsamma.

Gud så fint.